Omgång

This page is optimised for mobile phone screens, the display on other devices may therefore be subject to restrictions.

(1) Bocholts grav i östra koret

Henrik „Lejonet“ la 1173 grundstenen till en romansk treskeppsbasilika. Endast få årtionden senare byggde man dock smalare, högre och lättare och behövde därför mer plats till altare och kapell. Ungefär 150 år efter Henrik
fullbordade biskop Bocholt domkyrkobygget i och med det östra koret. Här möts nuförtiden församlingen till åskfrukost, kyrkkaffe, barnverksamhet och utställningar. Än idag vilar mitt i rummet Bocholt, läkaren och teologen.
(2) Södra tillbyggnaden från 1980 – talet

Med denna byggnad tillkom ett stort, ljust rum med underbar utsikt över grönska och vattnet Mühlenteich. Här håller bar-
nen till för sin egen gudstjänst, inom ramen för den söndagliga huvudgudstjänsten. Barnen har sitt eget altare, de sjunger, hör bibliska berättelser, pysslar och leker.
(3) Dopfunten och den italienska barockorgeln

Från början stod dopfunten vid kyrkans ingång. Alla som kom in i kyrkan påmindes på så sätt: „Jag är döpt. Jag hör till Gud.“ På grund av ett bombanfall över Lübeck 1942 förstördes mycket i domkyrkan. Arkitekt Friedhelm Grundmann gestaltade doprundeln på nytt. Nästan varje söndag hålls här dopgudstjänst, varje gång en fest som berör. En speciell detalj: organisten spelar stående. Denna orgel används för dop och för några mindre konserter.
(4) Kristi klagan

„Jesu Kristi klagan över den otacksamma världen“ är en bild som knappt har sin motsvarighet någonstans. En inskription, „Lübecks domkyrkas tänkespråk“, står att läsa:
„Jag är ljuset - ni ser mig inte.
Jag är vägen – ni går den inte.
Sanningen – ni tror mig inte.
Livet – man söker mig inte.
Jag är rik – man begär mig inte.
Jag är ädel – man betjänar mig inte.
Den skönaste – man älskar mig inte.
Jag är barmhärtig – man anförtror sig inte åt mig.
Jag är allsmäktig – man fruktar mig inte.
Jag är en lärare – man följer mig inte.
Blir ni dömda – hindra inte mig.“
(5) Kristoffer, vägfararnas skyddshelgon

Legenden lyder: Den starke Kristoffer, som endast vill tjäna den mäktigaste Herren i världen, bär vägfarare över
floden, något som eremiten i bakgrunden har gett honom i uppdrag att göra. En dag är den resande ett barn, och lasten blir honom nästan övermäktigt tung. Detta barn är nämligen Jesus – som bär världens synder. Kristoffer anförtror honom sitt liv. Än idag är Kristoffer vägfararnas skyddshelgon.
(6) Korskrank

Korskrankets sniderier skapades av Bernt Notke och färdigställdes jämte triumfkorset 1477. Fyra statyer visar domkyrkans skyddshelgon: Nikolaus, Maria, Johannes döparen och Blasius. Uret är från 1628. Där slår Tron – en kvinna! – varje kvart. Hela timmar slår ett skelett – Döden – på en klocka och vänder upp och ner på ett timglas: vår tid är begränsad, men ännu inte till ända. Vi får ytterligare en värdefull timme oss till skänks – i förtröstan på Gud, som håller all tid i sina händer.
(7) Altare med enhörning, 1509

Mariaaltaret visar bebådelsen i form av en enhörningsjakt. Gud kommer till jorden i sin son Jesus Kristus. I medeltida symbolspråk visas mysteriet på detta sätt: enligt legenden kunde endast en jungfru fånga enhörningen.
(8) Ljusaltare, 1999

Att tända ett ljus kan bli till en ordlös bön. Många människor gör det varje dag. Runt ljusal- taret firas fredagkvällar två gånger i månaden meditati- onsgudstjänst med sånger från Taizé, tystnad och möjlighet till fri förbön.
(9) Triumfkorset

Det stora triumfkorset av Bernt Notke skänktes av biskop Krummedick och hängdes upp 1477. Ovan till höger och till vän ter står Adam och Eva. Under korset står den sörjande Maria och lärljungen Johannes. Donatorn Krummedick ger sig själv platsen mitt emot Maria Magdalena, den s.k. synderskan, och åberopar därmed den förlåtelse som denna kvinna fick. Den korsfäste, som Notke gjort honom, förenar Gudssonens höghet och dödssmärta. Korset gestaltas som ett livsträd: från trääet där Jesus hänger spirar grenar. Förbannelsens träd blir livets träd. Tron på Jesus, han som ger sitt liv som borgen för Guds kärlek, ger oss liv.
(10) Tidebönens altare

Tidebönens altare gjordes av en mästare från Lübeck under den första tredjedelen av 1400 – talet. Korsvägens stationer är underordnade de sju tidebönerna. De latinska texterna härstammar från en latinsk sång som i sin tyska version står i psalmboken under nummer 77: „Christus, der uns selig macht“ („Kristus, som saliggör oss“). Inför detta altare samlas församlingen under den sju veckor långa fastetiden innan påsken till passionsandakter, för att betänka människornas och skapelsens lidande.
(11) Stecknitzfararnas altare, 1422

Altaret visar Kristi människoblivande. Här handlar hela året om julen. I mittskåpet står jämte Maria med barnet den heliga Katharina och den heliga Barbara. De bemålade flyglarna visar scener från advents- och jultiden.
(12) Såpbubbleblåsande ängel

På ett av de gamla gravkapellen i domkyrkan sitter en liten barockängel av marmor och har alls ingenting ledsamt över sig. Han blåser såpbubblor. Det visar hur vackert, färgglatt, ömtåligt och obegripligt livet är – och hur utsatt, sårbart
och förgängligt. Denna ängel är med sina stensåpbubblor obekymrad om allt detta och därmed en sinnebild för hur människor här och nu kan uppgå i ögonblick av ren och skär lycka.
(13) Altare

Varje sön- och helgdag firar domkyrkoförsamlingen kl.10.00 huvudgudstjänst med nattvard. Nästan alltid medverkar båda prästerna i gudstjänsten. Medlemmar ur kyrkorådet håller i textläsningar och hjälper till att dela ut nattvarden. Konfirmander tänder ljus för döpta, vigda och avlidna och ber för dem. Lördagkvällar kl.18 är det helgsmålsbön. I denna gudstjänst finns ett tyst moment. Den som så önskar kan få bli välsignad vid altaret.
(14) Renässanspredikstol, 1586

Mose med lagens stentavlor bär upp predikstolen, vilken är utsmyckad med sju reliefer av alabaster visande scener ur Jesu liv. Taket, med en staty av den uppståndne Kristus, är från 1570. Predikstolen är platsen där predikan varje söndag sätter de bibliska berättelserna i relation till oss människor idag och till vår tids utmaningar. Domkyrkan är predikoplats för Nordkirches ärkebiskop och för biskopen över stiftet Hamburg - Lübeck.
(15) Marcussenorgel, 1970

Uppbyggnaden av orgelverken är den klassiska nordtyska orgelns: huvudverk, ryggpositiv, öververk och på sidorna pedalverket. Orgeln är ett utmärkt exempel på ett för sin tid typiskt instrument. Domkyrkoorganisten ger regelbundet konserter året runt. Under „Lübecker Orgelsommer“ („Lübecks orgelsommar“) ger även kända organister från andra delar av landet och från utlandet konserter. 2016 och 2022 genomgick Marcussenorgeln en grundlig renovering.
(16) Quintefönstret, 1963-64

Under bombanfallet över Lübeck 1942 förstördes domkyrkans samtliga fönster. Vid återuppbyggnaden bestämde man sig för en enkel blyinfattning av glasen. Endast det västra fönstret gestaltades konstnärligt av Lothar Quinte. På kvällsgudstjänster, särskilt i mars och september, vandrar solljuset genom fönstret i obeskrivliga färger över triumfkorset - en predikan utan ord!
(17) Vacker madonna, 1509

Denna Maria kom till strax före reformationen. Hon är behagfull. Försunken i sig själv begrundar hon ängelns ord: Var hälsad, du högt benådade. Hon ser på barnet. Kristus lyfter handen välsignande och griper med den andra efter druvan Maria håller i sin hand. Det verkar närmast lekfullt, men är en hänvisning till Kristi lidande och nattvardsfirandet.
(18) Grundläggningslegenden från 1646

Ovanför den igenmurade passagen till predikohuset i det tidigare domkyrkoklostret hänger två målningar från 1646 som illustrerar domkyrkans grundläggningssaga:
När kejsar Karolus Magnus en dag jagade vid den wendiska gränsen, lyckades han på ett märkligt sätt fälla en vacker, stor hjort. Han hade redan spänt bågen: då sjönk det stolta djuret ner på knä och lade sig vänligt mot honom. Nu sätter kejsaren en gyllene krage på den, prydd med juveler, och skriver in antalet år som har gått sedan Kristi födelse. Fyrahundra år senare ser hertig Henrik Lejonet varje morgon en hjort komma från sitt slott i Hertogen till källan som rinner upp på berget. Han låter fånga hjorten och ser på nackprydnaden att ett gyllene kors har vuxit upp mellan de mäktiga hornen. Detta rörde hans hjärta, så han lät lägga grunden till domkyrkan på den plats som hjorten besökt, och gav den ett gyllene kors i ett rött fält som vapen.
Men han kunde inte helt besegra källan, och om man lyssnar noga så forsar den fortfarande i den djupaste marken. Det är därför tornen är krokiga (Lübische Geschichten und Sagen, publicerad 1852).